Vårfrukatedralen

Historia

Redan på 900-talet fanns det ett kapell på samma plats. När denna kyrka upphöjdes till församlingskyrka på 1100-talet byggdes den tidigare gudstjänstlokalen ut till en kyrka i romansk stil.

I mitten av 1300-talet började man äntligen bygga den nuvarande byggnaden: Ett mittskepp med sex mittskepp byggdes i gotisk stil. Efter nästan 170 år av byggnadstid stoppades byggandet 1521. Det planerade andra tornet blev aldrig färdigställt. I stället stängdes den med en kupol på 1600-talet.

Efter en brand 1533 återuppbyggdes kyrkan och upphöjdes till katedral 1559 i samband med att biskopsdömet Antwerpen grundades. Under ikonoklasmen på 1500-talet förstördes många figurer på byggnadens utsida. Kyrkans interiör ödelades och många konstverk förstördes. Under den franska revolutionen plundrades gudstjänsten, användes som boskapsstall, skadades svårt och ändrades sedan upprepade gånger. Det dekorerade gavelfältet ovanför ingången skapades till exempel först i början av 1900-talet. Sedan 1960-talet har katedralen genomgått en omfattande restaurering under nästan 30 år.

Kyrkan som museum

Idag är Onze-Lieve-Vrouwekerk populärt inte bara för sin slående arkitektur, utan också för sina konstskatter inuti. Trots flera bränder, plundring och det protestantiska styret över Antwerpen har många konstverk bevarats.

Bland de mest kända skatterna finns fyra målningar av Peter Paul Rubens: "Kristi uppståndelse", "Jungfruns upptagande", "Korsets framställning" och "Korsets avsättning". Särskilt den senare är en av konstnärens mest kända målningar och anses vara ett av de viktigaste verken inom barockmåleriet. En figur av Madonnan med barnet överlevde också ikonoklasmen och är värd att se idag, liksom en avbild av den bedjande Franciskus av Assisi av målaren Bartolomé Esteban Murillo. Även koret är imponerande.

[caption id="attachment_24536" align="alignnone" width="800"] Inuti katedralen Vår Fru, foto: Mistervlad / Shutterstock.com[/caption]

Katedralen som plats för berättelsen "En hund från Flandern".

Det är svårt att missa den stora statyn på kyrkans förgård. En pojke tycks sova där, med sin hund i famnen, täckt av torget med kullersten i taket. Det som verkar så fridfullt här är dock slutet på en sorglig historia: "En hund från Flandern" - skriven 1872 av Marie Louise de la Ramée - handlar om den föräldralösa pojken Nello och hans vänskap med hunden Patrasche. Den viktiga platsen för handlingen i berättelsen är katedralen, som Nello besöker nästan varje dag för att beundra Rubens verk. Rubens är en stor förebild för Nello, som själv är en stor tecknare.

Ödet menar det dock inte väl med pojken: Först förlorar han sin farfar, sedan sin enda vän, mjölnarens dotter, när han får skulden för en brand i fabriken. Ensam och helt utblottad söker Nello skydd i kyrkan en kväll, hungrig och frusen. Där dör han av brist på mat med hunden i sin famn.

[caption id="attachment_24538" align="alignnone" width="800"] En hund från Flandern, Foto: Erik AJV / Shutterstock.com[/caption]