Seurasaari

Från betesmark till populärt utflyktsmål

Ön var tidigare också känd under det svenska namnet Fölisön. Namnet hänvisar till öns ursprungliga användning, eftersom den användes som betesmark för boskap fram till slutet av 1800-talet och därmed var användbar mark för Mailahti-egendomen. Redan på 1880-talet lockade ön allt fler stadsbor som kom hit för att ta en liten paus från stadslivet.

På grund av det ökande intresset för ön hyrde Helsingfors stad ön och namnet Seurasaari (Sällskapsön) uppstod. För att göra rekreationsområdet ännu mer intressant för stadens invånare byggdes ett nätverk av stigar och en båtbrygga. En restaurang och danspaviljonger öppnades också. Under 1991/92 byggdes bron av trädstammar.

Friluftsmuseets historia

Överraskande nog uppstod idén om ett friluftsmuseum i Sjöbo ganska tidigt. Målaren Akseli Gallen-Kallela och arkitekten Yrjö Blonsted var upphovsmännen och initiativtagarna till idén. Den avgörande faktorn var flyttningen av en liten arrendegård som hotades av rivning och som hade avvecklats i Konginkangas och byggts upp på Sjöön. Stockholms friluftsmuseum Skansen anses vara en förebild för friluftsmuseet.

Sedan 1956 har Seurasaari-stiftelsen stött museet och möjliggjort nya projekt. I dag finns det 87 historiska byggnader i rekreationsområdets museiområde och det går inte att utesluta att antalet kommer att öka under de kommande åren.

Historiska byggnader från alla delar av Finland

Byggnaderna på ön, som är väl värda att se, har flyttats till ön från alla delar av Finland. Samlingen inleddes 1909, men sedan dess har några intressanta byggnader tillkommit. Till höjdpunkterna hör Karunas gamla träkyrka, som flyttades till Sjöfartsholmen 1912 och därmed bevarades. I Kuruna skulle den rivas för att ge plats åt en ny kyrka av sten. Det är en av de äldsta byggnaderna som kan beskådas i friluftsmuseet idag, eftersom den byggdes 1686.

Direkt bakom kyrkan finns en liten kyrkogård där Axel Olai heikel och hans fru Marie ligger begravda, eftersom paret en gång grundade museet och engagerade sig för dess fortsättning och expansion fram till sin död. En annan raritet är Virrats kyrkobåt, som en gång i tiden transporterade upp till 100 personer till kyrkan på söndagar. Bland husen finns också många lantgårdar, gårdar och herrgårdar. En del av den ursprungliga inredningen finns fortfarande kvar i interiörerna, eller så har husen utrustats med matchande möbler och föremål.

När du går runt på området kan du se skillnaderna i arkitekturen, som varierade avsevärt från provins till provins. Förutom enskilda byggnader har hela grupper av byggnader räddats från rivning eller förfall och utgör nu en distinkt del av museilandskapet. Alla byggnader är från 1600- till 1900-talet. Det är till och med gratis att gå runt på museet. Men om du vill besöka de historiska byggnadernas interiörer och på så sätt lära dig mer om de tidigare invånarnas liv måste du betala en liten avgift.