Museum för ockupation

Lettlands ockupationshistoria

Museibyggnaden, som ligger direkt i Rigas gamla stad, har också något att göra med Lettlands ockupationshistoria och är därför ett tyst vittne till historien. Den byggdes 1971 och inrymde det lettiska museet för röda skyttar tills Lettland återfick sin självständighet. De lettiska skyttarna var ett militärt förband i den kejserliga ryska armén som stred vid frontlinjerna i de baltiska staterna under första världskriget. Även om förbandet till en början bestod av frivilliga, blev cirka 40 000 letter från och med 1916 inkallade till militärtjänst och var tvungna att delta i ställningskriget. Än i dag minns de lettiska skyttarna i det lettiska skytteminnet. Monumentet ligger precis framför dagens ockupationsmuseum.

När Lettland återfick sin självständighet började man fundera på att göra en utställning om ockupationen. År 1993 bildade 11 privatpersoner en stiftelse för att bygga ett yrkesmuseum. Den 1 juli 1993 visades en ännu ganska liten utställning provisoriskt i lokalerna i det lettiska museet för röda skyttar. I dag drivs museet fortfarande av föreningen "Museum of the Occupation", som uppstod ur stiftelsen. Föreningen får även fortsättningsvis ekonomiskt stöd från den lettiska befolkningen. Dessutom har staten gett årliga bidrag sedan 1997.

Utställningarna

Ett besök på museet är först och främst intressant på grund av de intressanta permanenta utställningarna. Den kronologiska strukturen på utställningarna är särskilt trevlig för besökarna. Den första delen av utställningen handlar om Röda arméns ockupation av det självständiga Lettland. Ett viktigt ämne här är Hitler-Stalin-pakten och den första vågen av deportationer av lettiska medborgare till Sovjetunionen.

Den andra permanenta utställningen handlar om åren 1941-1945 och därmed om den tyska Wehrmachts ockupation under andra världskriget. Lettlands judiska befolknings historia är särskilt gripande, eftersom de inte blev förskonade från Förintelsen.

I nästa avsnitt tittar vi närmare på ockupationsperioden från 1945 till 1990. Här spelar den andra och tredje vågen av deportationer en viktig roll, men också det faktum att en allt starkare motståndsrörelse bildades av skogsbröderna.

Den fjärde delen av museet ägnas helt åt lettiska emigranter, eftersom mer än 200 000 letter flydde från sitt hemland 1944 och 1945 och försökte bygga upp ett nytt liv utomlands.

Den sista permanenta utställningen handlar om frihetsrörelsen, som blev alltmer aktiv från mitten av 1980-talet och framåt. Den lettiska befolkningens växande nationella stolthet ledde slutligen till att Lettland återfick sin självständighet 1990.

De permanenta utställningarna kompletteras då och då av specialutställningar som behandlar enskilda punkter mer ingående och ger besökarna möjlighet att fördjupa sig ännu mer i ämnet.